Theo Übelacker tvingas avsluta sin handbollskarriär
En av Sveriges mest lovande högernior Theo Übelacker ställer skorna på hyllan för att inte riskera ytterligare skador.
”Första rejäla hjärnskakningen fick jag på en träning i februari 2021. En vanlig spelövning där försvararen kommer in sent och otajmat. Det är ju små marginaler i handboll och skador dyker upp hela tiden men där och då fanns direkt misstanke om hjärnskakning. Det var oerhört jobbigt att anpassa sig, att ligga i ett mörkt i drygt en månad för att sedan ta det lugnt och inte bara gå igenom den sk hjärntrappan utan också specifik rehab, när allt jag egentligen ville var att träna och spela handboll.”
Theo började spela handboll som sexåring i LUGI:s bollskola och kommer från en handbollsfamilj där nu bara lillasyster Ella kommer vara den som spelar aktivt.
”Brorsan valde fotbollen, både pappa och mamma spelade i Sveriges största klubbar, Sävehof och LUGI och mamma var ju landslagsspelare när hon stod på toppen av sin handbollskarriär.”
”Just nu känner jag mig rätt bitter över att jag behöver sluta. Det är så tvära kast mellan att det fanns intresse från några av Europas storklubbar om en framtid där och att nu behöva acceptera att jag inte kommer spela mer handboll alls.”
Efter fem hjärnskakningar på två år, den senaste efter en eftersläng i matchen mellan LUGI och RIK i sista matchen i Handbollsligan så går det inte längre.
”Först och främst, tycker jag att det är orättvist att behöva sluta sin karriär på det här sättet. Jag är glad att jag fick träna Theo och lära känna honom som människa och innerst inne hoppas jag ju att det inte är slut utan att han i framtiden kommer tillbaka och vill spela handboll igen.”, säger Nemanja Milosevic
”Jag tycker inte man kan säga att handboll är en tuff sport och att detta är något man ska acceptera. Vi behöver jobba på att förbättra försvarsspelet så att det motsvarar den utveckling vi har sett med ett väldigt mycket högre tempo.”
”Det gör ont att höra att Theo avslutar en allt för kort karriär. En karriär som tyvärr har präglats av alldeles för många olika skador. På ren talang skulle Theo haft möjligheten att bli A-landslagsspelare, men tyvärr vill ödet annorlunda.” säger Marc Uhd som tränade Theo i två säsonger
”I slutändan är beslutet mitt, jag har fått råd från olika håll men det är ett val jag måste göra själv. Vad jag är villig att riskera. Jag har märkt att min kognitiva förmåga har försämrats lite här och där, skillnader som på bred front märks av.
Det är inte omöjligt att jag skulle kunna ta mig tillbaka till en nivå där jag kan spela handboll igen, men hur lång tid skulle det ta och hur nära mitt förra 100% skulle jag komma? Och nästa gång jag får en smäll?”
”Theo är den mest explosiva spelare jag någonsin har tränat. När vi lyfte upp honom i A-laget och gjorde fystester så visste jag att han var snabb, stark och explosiv men jag trodde knappt mina ögon. Det känns väldigt tråkigt att han tvingas avsluta sin karriär i förtid. Det hade varit mycket roligare att få se hans kraft lysa i många år till” säger Tomas Axnér
Utanför träningen och handbollslivet så pluggar Theo maskinteknik och teknisk design på LTH och har snart kommit halvvägs genom utbildningen. En utbildning han trivs väldigt bra med och hade hoppats på att fortsatt kunna kombinera med spel på högsta nivå.
”Även om plugget är kul och sammanhanget där är bra, så har jag hela tiden haft en dröm om att göra både och. Hade jag kunnat fortsätta så vet jag att möjligheterna att bli proffs utomlands har funnits där för min del. Just nu känns det som att jag stänger dörren till en tio år lång proffskarriär som jag sett fram emot. Jag vet att det inte är så enkelt, det är mycket som kan hända. Som det också gjort för min del.”
”Även om det nu blir ett tråkigt avslut så vet Theo vet att han alltid är en del av LUGI. Om eller när han vill komma tillbaka och bidra med sina kunskaper och sin personlighet så är han hjärtligt välkommen. Men just nu stöttar vi honom i hans beslut och hur han tar sig vidare från det. säger Mats Nilsson, ordförande LUGI HF
